Den efterlängtade nionde delen i romanserien Släkten!
I Agneta Arnesson Westerdahls fristående roman Skuggornas tid möter vi den högättade Elin år 1350. Sommaren står i full blom när hon återvänder till Lejsta gård. Hennes man och barn har som så många andra fallit offer för digerdöden, och dagarna präglas av sorg och hunger.
När Elins vägar korsas av den föräldralösa flickan Unni fylls gården med nytt liv och förrådet av mat växer. Men Unni, som är van att gå sin egen väg och bär på svåra minnen, har svårt att anpassa sig till ett liv nära rikets tron.
Nära ett decennium senare drar den andra pestvågen in över landet år 1359. Nya offer skördas och Unni som befinner sig i kloster får hjälp att ta sig över till Gotland dit Elin flyttat. Här är de båda sedan bosatta när Valdemar Atterdag år 1361 invaderar ön. Unni upplever slaget utanför Visby ringmur på nära håll, och hon kommer i kontakt med Valdemar, som visar sig vara en komplex natur.
Skuggornas tid är en stark berättelse om kärlek, vänskap och tillit, men också om svek, skuld och skam. Det är den nionde fristående delen i romanserien Släkten.
Röster om boken
»En av de bästa romanerna om medeltiden som kan läsas … boken är lättläst, välskriven, realistisk och som berättelse helt sannolik … en njutning att läsa.«
»Författaren har lyckats fånga en tidsanda och skapa trovärdiga karaktärer. Språket löper lätt och som läsare fångas man snabbt av den engagerande historien; boken ger en bra bild av det omvälvande 1300-talet med pest och krig.«
»Att skriva en roman om livet på 1300-talet i Sverige kräver omfattande research och det har verkligen Agneta Arnesson Westerdahl gjort när hon skrivit Skuggornas tid … Agneta har skapat en historia med stor trovärdighet och spänning.«
»Den här delen är en av de bättre i serien, jag har läst alla … slutkapitlet med slaget vid Visby ringmur i centrum är det mest spännande … slutet blev lite oväntat, men för den delen riktigt bra.«
»Arnesson Westerdahl skriver så att det känns som att också jag befinner mig där i den stängda staden (Visby), som att jag nästan kan ta på ångesten som ligger i luften precis före anfallet … hon skriver så att jag nästan känner lukten från de döda männen som staplas på hög. Jag vänder andlös sida efter sida för att veta hur det går för dem alla.«
»Det är målande beskrivet och allt känns på riktigt. Boken är en läsvärd bladvändare som får mig att längta till nästa del i serien Släkten!«
